Idag har jag varit med barnen på stranden på förmiddagen och det var UNDERBART! Fy vad härligt det är att vara där. Promenaden till havet är ljuvlig. Barnen leker tillsammans i vattenbrynet. Det är varm och solen värmer skönt mot huden medans jag ligger och tar det lugnt på en badhandduk. Vågorna sköljer in på stranden och sanden är ljum och härlig... Nej, vem försöker jag lura. Det var äckligt hett. Barnvagnen var tung som f-an att dra med sin till havet. Barnen bråkade och skrek i princip hela tiden när vi väl kom fram. Den ena skvätte vatten på den andra som då började gråta. Vatten och lera kastades. Sand, saltvatten och svett överallt. Badlakanet, som jag inte ens hade tid att ligga ner på i 5 minuter, var täckt av ett högt berg av sand. Solstrålarna sved mot kroppen. Sanden brände sönder fotsulorna och vågorna var höga som berg. HERREMINSKAPARE var ordet jag sökte.

Vissa dagar kan de vara skönt att gå till stranden, och andra föredrar jag att stanna hemma för att få så lite problem som möjligt. Imorgon ska jag försöka få så lite problem som möjligt.